Varför leva utan att tänka?

Varför tar man så sjukt mycket saker för givet? Det sorgliga är att det är så många människor som har samma problem: Man inser inte vad man har förrän det inte finns där längre. Det senaste halvåret har jag (faktiskt) blivit bättre på detta. Börjat inse att man lever inte i en perfekt liten bubbla, och även om man gör det för stunden ibland så har den där bubblan ganska lätt för att spricka.

Nej, när man inser att man skapar sin egen lycka och att det inte går att få allt serverat och att livet faktiskt går upp och ner.. Det är nog då man mår som bäst. Att vända en motgång till något positivt är nog den bästa egenskapen man kan ha.

Känner att det blev ett väldigt seriöst inlägg nu.. Men är bara så trött på alla människor som lever utan att tänka. En dag kan det, tro det eller ej, faktiskt ta slut.



Take care ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0